KIF

Såå kära Kattesupportrar!
Vi har gjort det igen - ja, vi har gjort det flest gånger i historien också - vi har V U N N I T Katte-Skrapan-Kampen! Utan er supportrar och framför allt idrottsdeltagarna hade det här aldrig varit möjligt. Efter veckor, månader och faktiskt ÅR av jobb för att vända Skrapans frustrerande segertrend, har vi nu lyckats. Den är bruten. Pokalen har hittat hem igen.


Morgonen började regnigt vid svandammen klockan 8 för sminkning och peppning. Sedan tågade vi traditionsenligt mot Skrapan för att sätta igång Kampen. Rektor Heléne Lagerquist gick fram med KIF-ordförande Julia Pearson för att skaka hand med Skrapans Rolf Viberg (rektor) och SIF-ordförande Emil Carlsson. Dragkampen var en förkrossande seger - för Skrapan. 3-0 slutade kraftmätningen, poängen var 14-7 till Skrapan och vi började ladda för fotbollsmatch.

Under fotbollsmatchen växlande ledningen. Katte började med 1-0, innan Skrapan fick till 1-1, 1-2 och 1-3. När en del av oss kanske innerst inne tvivlade lite på hur det skulle gå, vände våra fantastiska fotbollsspelare och skapade 2-3 och 3-3. Matchen avgjordes på straffar, där Katte satte alla sina och Kattes målvakt Frida Engström räddade en Skrapanstraff - segern var vår! Katte övertog ledningen med 27-24.


Skrapan vann kanoten och tog över ledningen med 38-34. Den vändningen var dock väntad, eftersom vi på förhand hade räknat med ett starkare grönvitt kanotlag. Kampen fortsatte med en lärarstaffett som Kattes lärarkår vann - dock är lärarstaffetten endast symbolisk och inga poäng delades ut (möjligtvis stilpoäng!). Friidrotten tog över, men innan alla resultat från längdhoppet, höjdhoppet och kulan kommit in bröt rektorerna Kampen - från båda skolor hade det kastats vattenballonger och ägg, och Skrapan hade trampat på och bränt en Katteflagga. Dessutom hade det uppstått en del mindre bråk. Efter förhandlingar av idrottsföreningarna och elevkårerna med rektorerna och lärarna bestämdes det att tävlingen skulle fortsätta - men publiken fick inte närvara.

En kollektiv bestraffning är aldrig kul men det finns en anledning till varför det beslutet som togs ändå fattades. Detta är inte första året som äggkastning och andra fula trix förekommer. Frågan är vad som måste göras för att få stopp på det, är det rätt att avsluta tävlingen utan någon förvarning under tävlingens gång? Det kan diskuteras fram och tillbaka...

Tävlingen fortsatte enbart med närvarande idrottsstyrelser, funktionärer, idrottare och lärare - en trogen skara med gulröda hjärtan stod kvar utanför Studenternas uppe vid vägen och hejade på sin favoritskola. Katte segrade i såväl 100m damer som 100m herrar, och efter en magisk trippelseger på 400m herrar slog det oss att vi faktiskt - för FÖRSTA GÅNGEN på 12 år - skulle kunna vinna! Och efter att ha sprungit i mål på en 2:a, 3:a och 4:e plats i 1000m herrar stod det klart - även om Skrapan skulle ta 1:a, 2:a och 3:e plats i 1000m damer och vinna staffetten, så kunde de inte gå om Katte!



FÖRSTA SEGERN PÅ TOLV ÅR!
Det hade såklart varit underbart om vi hade fått fira framgången med hela skolan. Men nu vet vi vad som väntar oss - när vi 2010 (förhoppningsvis med bättre väder!) ska försvara pokalen och de rödgula färgerna, så måste vi etablera tanken om fair play. Äggkastning, bråk och fula gester och kräkningar skolorna emellan ska det vara noll tolerans på - Kampen ska vara en kul idrottstävling för att avrunda ett gymnasieläsår, och det ska inte övergå i sånna här tråkigheter.

Låt oss gå in i 10-talet med en brinnande vilja för ett schysst spel. Det är en dag per år som vi får känna av vår Katteanda som mest när våra idrottare klår Skrapan, och är det inte bra mycket roligare att vinna utan att reta upp varandras klacker?

Skrapan ska ha ett tack för att de ställde upp. Bra kämpat!
Men det är nog dags för dem att inse att de inte kan matcha oss längre. Vi har gått ikapp och gått om, och nu väntar sweet red-yellow-times. YES!


SKRAPAN ÄR EN FÖRORT TILL KAAAATTTEEEEE!!!
/KIF:s oerhört stolta styrelse!